MIDSOMMAR

Och så var snart denna helgen över också! Börjar mitt vik imorn, två veckor på samma avdelning, asskönt ärligt talat!
Men hur som.. Midsommar helgen ja.. Detta året har hittills varit det bästa i mitt liv någonsin tror jag (om man bortser från ryggsmärtor men aah..) och midsommar hänger med i samma kategori. Eller det går så klart inte att jämföra med när vi var små och var i stugan, midsommar lunch med hela feta släkten (tjocka är inte nog att beskriva våran stora släkt) och sedan åkte till glommen på kvällen och hängde där tills vi alla somnade och vi fick gå/bli hämtade och lekte hela kvällen och hade så satans kul! Men om man ser till nu, de "vuxna" midsomrarna liksom..

Tog med mig åzzi i mammas bil och släppte på vägen till glommen av Kalle i Varberg. Åt midsommar lunch hos Lena och Christer och chillade där ett tag innan jag på eftermiddagen (runt 17) drog hem igen. Gick ut med åzzi och när jag kom hem igen gjorde jag mat och gick och lade mig. Haha fy fan vad lame det låter, och det var det väl egentligen också men det var känslan inom mig som gjorde den så jävla bra! Åkte igenom Rosendal för första gången sen vi sålde och jag var verkligen beredd på the water works liksom men nej, istället så tänkte jag om och kände mig bara så jävla lycklig för att jag ens har haft den tiden vi hade där nere, alla minnen därifrån och all jävla skit vi gjort haha.. Fy fan vad kul vi haft och istället för att vara ledsen över att ha förlorat det så tänker jag vara lycklig över att jag fick dom stunderna och har de minnena.

Älskade fina Rosendal. Måste åka ner om så bara för att bada i koloniviken, köpa glass i kiosken och kanske spela minigolf på banan haha! Någon spm känner sig manad eller?

Den vänstra bilden är på mig från midsommar förra året, den högra från nu i helgen. Hur länge jag än tittar på bilderna så kan jag inte tänka att det är samma person... (Asp jag ser nästan lika dan ut det ser jag ju med) men det är något med hur jag har ändrats som person detta året... Jag har liksom hittat mig själv. För första gången på riktigt tror jag, och det är det som får mig att känna mig så jävla lycklig och glad på livet. Det är ändå inte så mycket som har hunnit hända sen dess men att göra slut med gamla vänner, få nya, träffa gamla älskade personer igen, och så klart en bilolycka som får en att omvärdera rätt så jävla mycket.. 
Men jag antar att efter 3 år av lidande, depressioner, destruktivt beteende och mycket hemska tankar och händelser så var det väl dags att det skulle vända.

Fan vad jag dravlar och vad mycket längre det blev än det var tänkt men jag skriver detta för mig själv. För att kunna se tillbaka på när jag förhoppningsvis har glömt 2011-2013.. För nu kan jag äntligen säga att jag på riktigt är lycklig och njuter av livet.
PEACE

Kommentarer
Postat av: Du vet vem

Vi MÅSTE åka i bada i koloniviken!!! :) / din favoritkusin.

2014-06-24 @ 16:24:33

Kommentera inlägget här:

name:
stammis?

E-postadress: (only i will see)

URL/the name of your blogg:

Din feedback:

Trackback
RSS 2.0