JOBBJOBBJOBB
Wow vilken dag måste jag bara säga.. Barn som inte lyssnar och bara trotsar, barn som gråter konstant, barn som flänger fram och tillbaka och försöker klättra upp på tak, barn som ska göra sig lusiga över allt, ja you name it, idag har barnen gjort det!
Pricken över i:na har nog ändå varit en tjej i knät som grät okontrollerbart i över en timma efter att ha skrapat upp händer och armbågar.. Jag mår inte dåligt av när barn gråter av en sån sak men man känner sig sjukt maktlös men det gick bra, känslan av när hon lugnade ner sig och typ gosade in sig mot min hals och övergick till mer snyftningar var ju underbar.. Att känna att jag hade tröstat någon så och att personen tydde sig till mig så utan att känna mig liksom!
Samma sak när en liten kille desperat väntade på sin mamma och inte ville lämna mitt knä och jag var tvungen att hjälpa till att städa? knäböj för att plocka upp leksaker + 20kg(?) tungt barn, men varför inte liksom!
Det är dom mysstunderna (och endast dom) som gör det här jobbet som vikarie uthärdligt! Det finns så många underbara fantastiska små människor men det är inte förens man har dom ensam så en liten stund som man verkligen lär känna dom.. Helt underbara med sina små idéer, liknelser och historier, fan vad underbara barn är!!
Så efter en sån kaosig dag (+träning när jag kom hem) så ska jag nu krypa ner i sängen med en mugg av mitt favoritte och en sjukt bra bok!
Kommentarer
Trackback
